Barn... Det är en ära!
Inget kan få mig att sluta älska mina barn! För övrigt så älskar jag alla barn vilka förutsättningar dom än har i livet...
Jag har haft den äran att föda fram två gudomliga, friska döttrar... Ibland så förstår jag det inte riktigt själv att jag gjort det. Att jag fick den äran :')
Jag mår så dåligt när jag ser eller hör att barn far illa... Vare sig det är på teven eller i verkliga livet så gör det ont i mig! Fast främst blir jag rädd när barn bara försvinner spårlöst! Det gör mig till den maktlösaste människan i världen och jag gråter... Jag är otroligt rädd för att mina barn ska bli kidnappade eller bortförda. Det är min största skräck!
......................................................................................................................................................
Jag har fått uppleva föräldrars sorg över att förlora ett gudomligt barn. Jag har också fått uppleva föräldrars kamp att skaffa egna gudomliga barn att älska, dom ger inte upp utan hittar andra lösningar till att få älska ett gudomligt barn. Sorgen kan inte bestämma över den är personlig och varar i hur lång tid som helst... och på vilket sätt som helst. Shit vad detta ämne är starkt *gråter*
Det finns människor som tar det här med att skaffa barn för givet... Att -Det är klart jag kan skaffa barn. Tack gode gud för att jag fick känna så här!
.......................................................................................................................................................
En av mina vackraste vänner förlorade sin älskade dotter när hon var bara några veckor... Jag gillar inte alls att skriva eller prata om det här.. För jag bara gråter... Men det tog otroligt hårt på mig har jag förstått nu. Jag vet inte vad jag ska skriva om detta men det är uppenbart att jag tycker det är jobbigt. <3 Jag höll henne i min famn... några dagar senare fanns hon inte kvar hos oss <3 Men en sak är säker, att i mig lever hon kvar! Hon kommer aldrig att lämna mitt hjärta.
Det vackra flickebarnet Molly har hjälpt mig att känna tacksamhet över mina barn och att nuet är såå otroligt viktigt! Jag vet att vi kommer att ses igen <3
Carpe Diem!
Kommentarer
Trackback