sanmelicias

Jag kan inte ens se mig själv arbeta inom förskolan igen! Det känns som att det aldrig skulle gå efter att jag arbetat med de elever jag jobbar med nu. För er som inte har koll riktigt så vikarierar jag på en gymnasie.sär skola med blandannat autistiska elever. Jag jobbar även på ett avlastningsboende för vuxna med speciella behov på helgerna. Jag hoppar in som vikarie på ett fritids oxå för ungdomar med speciella behov, det kan vara lättare utv.störning till hörselskadade barn/ungdomar. Utöver det så arbetar jag som personlig ass. som tim.vikarie. Hela deras skoldagar är individ anpassade och lugnet som finns går inte att beskriva! Ja, nu äre juh inte lugnt hela tiden såklart för dom är ju människor dom med med toppar och dalar. Men det är ingen stress... Jag bara älskar detta! Att lyckas kommunicera med dessa elever är så otroligt tillfredsställande så ni anar inte! Att kunna läsa av ibland bara ett litet ansiktsuttryck eller prata med stödtecken ja... jag är så imponerad av mig själv och alla dessa fina människor jag möter varje dag! De flesta dagarna är jag inte ens trött när jag kommer hem från jobbet, för jag verkligen älskar mitt nuvarande arbetsliv. Sen när man som jag jobbar som vikarie har man liksom möjlighet att välja och vraka lite liksom ;) De senaste 8 månaderna har jag mött elever/vuxna som har autism, skolios, utv.störningar av olika grad, epilepsi, hörselskada, talsvårigheter i olika grad, trafikskadade i vuxen ålder, ADHD ja många fler! Jag vill visa hela världen dessa människor!! Vissa av eleverna/ungdomarna/de vuxna omkring eller många av dom iaf sprider sån enorm glädje! Och dessa fantastiska människor som finns/bor/arbetar runt dessa elever/vuxna!! Vilka fina kärleksfulla människor. Snacka om att ha hjärtat på rätt plats! Och nu är jag en av dom...