sanmelicias

Jag tänker på hur jag bemöter mina barn, främst min 5 åring...

Helgen gav mig otroligt mycket insikter om hur jag haft det som barn och vilka problem som följt mig genom åren, jag försökt att hitta mig själv som individ. Hur jag är som människa å hur jag vill vara som förälder till mina egna barn... Jag kan börja gråta när jag tänker tillbaka på allt som varit och vilka grejjer som jag utsatt mig å mitt barn för. Skam/Skuld, Rätt/Fel... Men det hjälper mig inte framåt. Nu lever jag ett annat liv å det här livet ska jag ta vara på!

Jag försöker leva efter de andliga principerna på mitt vis... En dag i taget, Det viktigaste först och Sinnesro-bönen.

Lägger upp några vackra bilder på mina härliga ungar.